sakerduintevillvetaomlins

att nu slutligen vara hemma ställer mig inför några små problem, exempelvis hur det är att faktiskt leva som vanlig människa i stockholm (vilket jag inte riktigt vet hur man gör) och om jag faktiskt kan göra det och samtidigt bo hemma (vilket låter helt omöjligt) samtidigt som tanken att skaffa lägenhet låter helt befängd när man är lite realistisk (det här hemma livet kommer aldrig hålla till sommaren, tro mig). så vad ska jag göra med denna övergång från att vara välberest globetrotter till att bli tråkig grå svensk.

den enkla lösningen är att inte bli sådan (jag vägrar till exempel ha på mig den svenska uniformen i form utav vit/svart/grå kläder) och jag har ju faktiskt sett mycket mer utav världen än det flesta (fast det medför ju bara risken att jag blir en sådan där irriterande "när jag var på -insert place-" person som jag själv bara vill strypa (har du inga andra referenser än dina tre månader i thailand eller 12 månader i lumpen så vill jag faktiskt inte höra ett skit om det för jag har troligtvis gjort det alternativt är jag totalt jävla ointresserad av hur kallt det var att sova i minus 20 grader för ja, jag förstår attt det var kallt att sova då för det var minus fucking jävla 20 grader uppe i fucking jävla norrland din jävla idiot!)) så jag borde ju faktiskt kunna klara mig relativt bra med att hålla viss standard, speciellt eftersom jag har en god tendens att alltid försöka göra mitt liv så intressant som möjligt (vilket iofs medför att det blir väldigt smärtsamt för både mig, mina vänner och många jag tycker om), men på det stora hela är det en god egenskap.
tycker jag då.
ibland alltså.

så frågan är ju då vad fan man ska syssla med för att inte bli helt assimilerad in i denna tråkiga grå massa som vi kallar våra landsmän.
kanske borde jag skriva någon form utav bok med tips om detta?

läste förövrigt en otroligt vidrig "ungdomstidning" idag som bara kändes så jävla missriktad och fel att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. inte konstigt att ungdomar idag inte vet hur det funkar med sex och samlevnad när den enda lektyren som tar upp dessa problem är skriven av retarderade 30-åriga misslyckade journalister. för face it, en journalist är bara en misslyckad författare och misslyckades du alltså med att bli journalist så är det ju bara dags att ge upp direkt.
btw så lär det yrket dö ut snart med tanke på att vem som helst kan surfa reuters och TT nuförtiden.
vem behöver mellanhanden om man kan gå direkt till källan?

nä. ni som faktiskt läser det här dravlet har också märkt att jag faktiskt börjat skriva här igen.
det är ett tecken på att jag faktiskt har ganska tråkigt tror jag.
fast kanske mer på att det var länge sedan jag faktiskt skrev något.

btw. amsterdam är bra skit, nya bond filmen var ganska okej. det är grymt jobbigt att vakna om man inte sovit. jag funderar på toronto igen. det är otroligt skönt att vara hemma. mina vänner är jättebra. mitt internet suger att tanka med. rökning är dödligt. det är olagligt att fildela.