minsjukakärlek

till allting som är white-trash gör ju att jag blir lte extra glad nu när avril lavigne har skiljt sig.
go boy go!

dethärmedalkohol

lite självransakan nu då.
de senaste, säg fem, åren så har alkohol varit en väldigt stor del att min vardag, både yrkesmässigt och socialt. i snitt skulle jag nog kunna påstå att jag är berusad eller i alla fall inte helt nykter minst tre dagar i veckan, och har så varit under en väldigt lång tid. alkohol har givetvis gett mig många glada stunder, inte så många minnen kanske men i alla fall ett par bilder som visar att jag troligtvis hade kul när de togs. jag gillar alkohol och alkohol gillar mig helt enkelt. detta till den milda grad att jag numera inte känner speciellt mycket sviter av mitt ganska påtagliga intag.

den enda riktiga sviten som jag numera lider utav är känslosvängningar.
och det är nu det börjar bli riktigt illa.

för jag tror inte att det är friskt att gå från god och glad till instängd och ledsen på gränsen till tårar på 0.2 sekunder. inte heller att känna att det enda som skulle kunna göra det hela bättre är en öl eller ett glas vin för att få bördan att lyfta från axlarna lite.

så frågan jag har funderat på de senaste två dagarna är vad jag ska göra åt saken. för jag tycker faktiskt inte att det är speciellt kul längre. jag måste hitta på något bättre. något annat sätt att få bort stressen.

kanske skulle man börja lösa korsord?

påenguldvåg.

det finns en våg, en våg utav guld.
en våg där varje andetag räknas.
en våg där varje tanke kan vägas.
en våg där inget ord kan förnekas.

det finns en våg, en våg utav guld.

en våg där jag alltid är för tung.

överkompensation.

för er som inte känner mig så speciellt bra (än) så är det ungefär det värsta jag vet.
och samtidigt ungefär det enda jag sysslar med.

bigwoop.

kanske börjar skriva igen.
vem vet. kanske blir vettigt den här gången.
tvivlar.

nytt:
umeå, plugg, party och lite beachvolley.
big woop.