sakerduintevillvetaomlins

Jag är trött på det här nu.
Så jävla trött.
Men orka ge upp?

just nu är det bara jobb för hela slanten här nere. galet med det.
de senaste två dygnen har jag jobbat 28 av 48 timmar. och sovit kanske 15.
det vill säga att jag varit ledig och vaken i fem timmar. det är ju kul tycker jag.

bortsett från det:
greknummret kommer snart så då kan ni ringa mig. wooohooo för den enda personen som faktiskt hör av sig fortfarande.
grekadressen är följande för eventuella fan brev och brevbomber:
Almirida Bay Hotel
Almirida
73008 Chania
Kreta
Grekland

annars:
ledigheten börjar imorgon klockan 17. då har jag ett och ett halvt dygn på mig att bli redlös och nyktra till tillräckligt mycket för att kunna stå upp på jobbet på fredag.
chania blir det nog imorgon kväll och på torsdag så bär det av till sydsidan där det tydligen skjuts mycket med gevär och annat som jag tycker är tufft. om inte annat så går ryktet om att det finns getter där också. och sand som de lagt längs vattnet så det blir till en stor strand. jag tycker det är imponerande.
pax för att vara glad då!

första veckan och halvfullt hotell. nummer 3 i baren är helt värdelöst och vet inte vad det är i en gin och tonic.
men vad ska man göra? det är ju langley trots allt.

uppslutningen av skaran vänner var ju väldigt tunn nu i vinter så jag tycker fan att ni slappa jävlar ska ta er ner hit.
speciellt eftersom det kostar 45 euro per dag för två personer att bo på mitt hotell.
och då får man ju middag och frukost på köpet...
slöskallar.
kom hit!

jag gillar det här.
det känns skitkul att jag och mikaela har total kontroll över vår bar och vad som står på barlistan och hur baren ska se ut och vem som ska få göra vad där inne.
det är så jävla skönt helt enkelt.
och så är det typ 25+ i skuggan och man svettas konstant.
så det är ju inte så nice kanske.
men det är ändå skönt att ha bonnbränna, myggbett överallt och att det är så jävla mycket sommar i fucking april.
jag gillart.
jag är fan i mig nästan lycklig här.




fast nu ljög jag.

fyfan vad bra det här blir.
återkommer med nummer och adress och sådana petitesser som ni jävlar inte bryr er om.
ez

imorgon sticker jag till kreta.
sedan får vi se.
tagg.

du blir väckt 07:45 och är en kvart försenad.
du jobbar disken på frukosten.
dina kollegor tjatar på att du ska fixa puts när du står och försöker få undan grovdisken.
du skäller ut sagda kollegor.
du drar ut och åker lite bräda. ensam.
mp3spelarens batteri tar slut efter en kvart i backen.
du börjar jobba igen 16:00.
du sätter dig själv i skiten när service startar eftersom du är den enda personen i hela servisen som är dum nog att fortfarande ha 8 bord, trots att du bara behöver ha 3.
du tappar 4 glas när du ska duka av.
du råkar komma åt huvudströmbrytaren eftersom du blir inträngd i ett hörn av en diskare och en värd i en trång korridor.
du slutar jobba.
du blir pissfull.

utan någon helt annan.
någon som inte går och grubblar över "varför gjorde hon sådär?" eller "men tänk om..?".
dags att säga åt fanskapet att det där inte är okej och att hon kan dra åt helvete.

frågan är bara hur länge något sådant håller.
och om jag kan göra det över huvud taget.
för det här med att hysa agg är ju inte riktigt min grej.

det är vad jag gör. konstant och hela tiden. upp på hästen igen och fortsätt springa. för problemen är alltid av karaktären att jag inte kan ta itu med dem själv. för det beror inte på mig utan på att den andra inte känner som jag. ett problem av den arten som man inte kan göra något åt. som man bara får acceptera. acceptera och springa vidare.

så fort som möjligt åt vilket håll som helst.

snö.
och allt är som det ska vara igen.

ibland orkar man bara inte mer. och just nu är allt så jävla mycket skit att jag känner för att åka till bahamas och inte komma tillbaka. okej, jag fick ett bra jobb och en bra lön på kreta men det är fortfarande massa veckor kvar här som är riktigt jävla sega. det regnar, det är molnigt, det finns ingen snö. jag jobbar för mycket, mina kollegor är till största del idioter och den andra delen jobbar jag inte med. men det största problemet som gör mig såjävla deprimerad är att jag gått och kärat ner mig i den nya kockpraktikanten.
varför?

det vet väl fan inte jag.
det hela är totalt jävla onödigt.
för hon är inte speciellt charmig, väldigt blyg och inte heller den snyggaste tjejen jag lagt ögonen på.

men tro fan ändå att jag redan efter andra dagen hon var här drömde om henne.

hur jävla sinnessjuk är jag egentligen?

äh, glöm det förresten.
för det vill jag inte veta.

så nu väntar bara kreta då. soliga stränder, ljummna nätter och den eviga frågan:
vad fan gör jag här?

kreta.
undrar om jag kommer att ångra det här...

har jag nu.
1. australien
2. hem
3. kreta
4. toronto

fyra härliga val av destination för min sommar och höst.
så vi går väl igenom dom i den ordning jag skrivit:

1. aussie - med pontus och kokkonens och grabbarna. "varför inte?" är en jävligt bra fråga men jag känner inte någon direkt dragningskraft till australien heller. det vore ju givetvis skitskoj med hela grejen men sedan finns det ju ett till stort problem:
pengar.
vilket jag inte har alls.

2. hem - med hem. "varför?" är en jävligt bra fråga för vad finns det hemma egentligen? bortsett från underbara vänner det vill säga. jag älskar stockholm och stockholm på sommaren är om möjligt ännu bättre. och att sitta på piren i järla sjö, i min egna lummiga trädgård, på något berg, på frankies land eller vart fan som helst och röka, dricka vin och prata med härliga vänner är ju inte alls fel. men det finns ju två problem:
många av mina närmaste vänner ska till australien.
både jag och de vänner som är kvar för en stockholm boogie sommar behöver jobba för att få pengar till tråk hösten.

3. kreta - med folk härifrån. "varför inte?" är frågan som ploppar upp här men det skulle lika gärna kunna vara "varför?". för folket jag skulle åka dit med/för har jag ju faktiskt inte överdrivet bra kontakt med här. och varför skulle det på något sätt bli olika där nere?
å andra sidan är det väl ungefär 30 personer till som jag faktiskt inte känner som ska ner dit så risken/chansen att jag träffar en trevlig kotte där nere är ju rätt stor ändå. och problemen?
inte är det pengar i alla fall.
det är sju månader av samma jävla äckliga slit som jag har haft här.'
fast utan snowboardåkning...
och risken att jag träffar en person som fortfarande gör det svårt för mig att åka röda linjen efter nästan ett år.

4. toronto - med folket där. det här lever ju egentligen bara på gamla meriter men det är bra gamla meriter. jag har aldrig varit så lycklig som jag var när jag var där och allt var som bäst.
fast å andra sidan har jag aldrig varit så olycklig som när jag var där och allt var som sämst.
men en bakis brunch på sugar och en promenad nedför queen west för att angöra mina favorit affärer och kolla "what's up for the week?" är något jag måste göra igen innan jag dör.
eller ställena jag älskar stänger.
problem?
gamla meriter och att allt inte kommer vara som det var.
och pengar.
vilket jag inte har alls.

så nu då. what to choose?

av sömn.
det är rätt starkt.
okej då, kanske inte i sträck men fan med väldigt få och hemska avbrott för att jobba.
det här med att vara sjuk är inte alls en höjdare här nere, inte finns det mycket sympati direkt. och ingen rinomar eller näsdroppar heller.
får ta och ringa doktorn och styra upp det tror jag.

men annars så har förra veckan varit otroligt skoj eftersom juhanna och henns vän louise var här nere och hälsade på. och om det är någon som har otroligt dåligt inflytande på mig så är det fan jojo.
vilket är bara en av anledningarna till att det är så jävla kul att hänga med henne.

så nu har jag skjutit i stort sett varenda möjlig social kontakt i sank här nere men det skiter jag fan fullständigt i.

det blir nya tag på kreta.
om jag nu pallar åka dit.

eller en annan rad från samma låt.
"åh nej, nu har jag gjort det igen. jag har varit dum, mot mig själv. jag är så bra på sånt, eller hur?!"

för fuck it.
"enough is enough".

hah, patetiskt...

lite lycka då:
galet bra födelsedag. blev precis exakt rätt mängd full. dansade fult med danskar och raggade runt som den ulv i fåra kläder som jag är.
första dagen som 21 åring var en total dagsfylla med gott sällskap i form utav mini och jocke. 1-liters ölen och 10orna fernet flödade. och sedan ut igen. och spöa skiten ur lite danskar i en dance-off.
löjligt men sant.

på lördag kommer juju.
fan vad det ska bli skoj!

för igår var perfekt.
30 cm nyfallen kall puder.
1.8 mil av opistad pist.
solsken.
vindstilla.
en stor stark.
en tia fernet.
härligt sällskap.
transfer dag.

så nu är jag klar. det är slut. det blir inte bättre.

eller? det kanske det blir i övermorgon..

att jag bor/umgås/super/arbetar tillsammans med 23 personer och att jag fortfarande känner mig helt sjukt jävla ensam.
vad fan liksom?

och inte ens scrubs duger som botemedel längre.
då är det illa.

jag ger upp helt enkelt. det här med att bli "den gamla" nils funkar helt enkelt inte. jag har inget som helst intresse i att hångla runt med massa tjejer som jag inte känner någon som helst form utav attraktion till. så det är kanske inte så konstigt att jag snart knappt fått en kram på två månader. men det skiter jag faktiskt i, snön är snöig, solen är solig och brädan är brädig och jag mår fan alldeles jävla underbart bra ändå.

för det här med att sticka hemmifrån är nog det bästa jag gjort på länge. mamma och pappa - som nu har åkt hem - är ju rätt okej i små doser i alla fall.
men annars kan det ju vara.

och det bästa utav allt:
jag har barpass varannan vecka.
which means a hell of a lot more pow for yours truly.

nästa år blir det fan ski-across/ski-around/fernie/whistler eller bara australien.
eller barcelona kanske?

sedan senast så har jag gått igenom ett ruskigt otrevligt schema, fått åka galet bra puder, fuckat ryggen, fuckat nacken, fuckat brädan, fucking snuva, fucking feber och fortfarande ingen fucking ligga.

det är tungt måste jag säga.
eller egentligen inte alls. men ändå.

på tal om brädan så har den en decimeterlång repa in till kärnan precis under hälarna. på transportsträckorna känner man sig som bambi på hal is och är otroligt töntig. så nu ska jag upp till skitech och fylla och valla och fixa och dona.

för en brädjävel måste man ju ha.

annars; mor och far kommer ner i övermorgon. och det är ju rätt skönt. har saknat ett par mössor och byxor jag lämnade hemma....