sakerduintevillvetaomlins

för allting ordnar sig inte. allting skiter sig alltid. murphys lag gäller.

tillbaka till att kolla mobilen en gång vart femte minut, till att bli sjukt nervös så fort någon ringer eller skickar sms för det kan ju vara hon och sedan besvikelsen över att det aldrig är det. för hur mycket jag än vet att hon inte kommer att ringa så vet jag ännu mer att jag inte kan sluta hoppas på att hon gör det. jag kommer skrika sparka och jävlas i mitt eget huvud för jag vet att jag borde frågat vad hon tror det är som kommer att vara annorlunda, vad som kommer göra att hon inte sätter på alldeles för mycket läppglans bara för att slippa kyssa honom, vad som kommer få det att vara värt det, vad som gör att inte jag kan ta samma plats i hennes huvud som hon gör i mitt.

tillbaka till att fundera på varför det alltid går åt helvete, till att fylla tomheten med alkohol och kvart i tre ragg, till att vara osäker på mig själv när jag träffat någon och göra samma misstag som jag gjorde den här gången, till det enda sättet jag vet hur man reagerar på, till att vara ledsen men samtidigt glad att någon kan göra mig så här ledsen.

för det är först nu jag vet att jag valde rätt.

jag vill verkligen inte.
inte alls.
hoppas hon ångrar sig.