sakerduintevillvetaomlins

, för det är ju inte så farligt. det är bara det att det är så jävla svårt att inte ringa eller skicka ett sms. inte för att jag har kvar hennes nummer i mobilen, det tog jag bort någongång i maj, utan för att jag kan det utantill. det är det som är problemet. hade jag bara inte haft något sifferminne alls så hade jag inte suttit i den här situationen utan bara kunnat säga att; det finns inte en chans för mig att på något sätt göra bort mig, vad skönt!

men istället för det så sitter jag där, rätt ofta, och tänker på om jag skulle skicka ett sms. och frågar mig själv om hon skulle svara och om det skulle hjälpa mig?

sedan kommer jag på att det inte skulle det. för det är kört.


och det är inte roligt.

hissmusik för döva.