sakerduintevillvetaomlins

när man mår dåligt för att man svikigt alla inklusive sig själv. att man gör tvärt emot vad man säger och vill. att man gör precis vad man har sagt att man ska men att det fortfarande sårar personer som man inte vill såra.

undrar hur man gör för att vara en sådan där jävla bra människa som vissa är.
någon borde skriva en bok som förklarar det.
eller en film så jag orkar se den.
fast då kanske jag somnar.

intensivkurs kanske?

det passar helt enkelt jävligt bra just nu.
på väg hem från chirre och dirre och cola hos boris så dansade jag till jurassic 5s "concrete schoolyard" och lupe fiascos "sunshine".
jag gillar att dansa när ingen ser på bara för att låten är glad och jag lika så.

för två dagar sedan så låg jag vaken till 4a och smsade med en ny henne. och den här verkar faktiskt till och med tycka om mig. jag ska fan inte sabba detta här. vara duktig och bra.
shit vilken utmaning!

jag är sjukt stokad.

vilket val har man annars?

skönt nog så börjar hela hjärtesorgen att gå över, mycket tack vare söta och snälla vänner. problemet för bloggen blir nu att när man inte har speciellt mycket att klaga över så har man inte heller speciellt mycket att skriva om..

spenderade dagen ute i bromma vilket inte var helt fel, chips och dip, hårda pankakor, astrid lindgrenssångmedley och annat gjorde dagen rätt bra faktiskt. kom hem vid 11 och snacka lite löst med folket innan jag blev upplockad av lara för en bra och lång pratstund. riktigt nice nere vid nacka strand att bara sitta och snacka skit i ett par timmar och kolla på vattnet.

kort och gott: det löser sig, det gör det alltid.

borde man inte göra eller säga.

whatever meaningless thing

whatever meaningfull act

whatever pityfull move

whatever i do.

whatever i say.

whatever i try.

who gives a shit?


det är för övrigt jävligt kul att ragga upp tjejer och sedan dissa dem.
mycket roligare än att faktiskt ge dem någon som helst tillfredsställelse.

'nuff said

så låtom oss nu se tillbaka på vad som har varit innan vi tar en titt på vad som komma skall.
två gånger har jag försökt skapa förhållanden i omöjliga situationer och därför är det kanske inte så konstigt att jag misslyckats så katastrofalt båda gångerna.
meghan må ha varit kär i mig men vi visste ju båda två att jag var tvungen att åka tillbaka till sverige någon gång. jag skrev det till och med i min dagbok när jag kom underfund med att jag var kär i henne att det var en dum idé.
emelie må ha tyckt väldigt mycket om mig men jag borde insett redan från början att det aldrig skulle ha funkat när hon nämnde den andra killen. hur kan man konkurrera med ett minne av en bra relation som aldrig blev dålig? fast jag tror iofs inte att det är det som är problemet utan bara det faktum att jag inte får henne att känna något, vilket suger.

hur som; lär dig av detta.
satsa aldrig i motvind. i alla fall inte om det blåser styv kuling.

när det ända man är säker på att man vill ha är det enda man inte kan få?

när inget hjälper längre, varken kvart i tre ragg eller alkohol?

när allt snart är slut och det inte finns något ljus utan bara mer och mer tunnel?

idag grät jag.

arctic monkeys är kung. fyfan. efter sjuttitolv igenom lyssningar så finns det inget annat att säga än:
skjukt bra.

fast jag saknar fortfarande en ny mardy bum eller riot van. de långsamma låtarna på Favorite Worst Nightmare albumet är inte lika heta.

på tal om favorite worst nightmare så är hon fortfarande fast i skallen på mig. och jag har faktiskt tjuvläst hennes blogg och enligt den så mår hon inte heller så bra. vilket på ett sätt är skönt och på ett annat sätt så jävla orättvist. varför ska hon må dåligt för? det är ju hennes val!
fast hon kanske har så många fler anledningar att må dåligt än jag. vem vet.
jag önskar bara att jag kunde göra något för att få henne att må bättre men jag har lovat henne (och mig själv) att lämna henne i fred nu. och jag ska faktiskt försöka. för det är svårt. fruktansvärt svårt.

annat då? jag vet inte alltså. det känns bara som om jag försöker hitta något annat just nu så kommer jag bara att skada personen. men som en vis varelse sa till mig i måndags: varför vara ensam ensam och inte tillsammans med någon?

för att vara ensam tillsammans med någon påminner så mycket om vad man kunde ha kännt.

för även fast jag ligger här med nysmufflat hår så är det enda jag tänker på att det kunde vart hon som låg brevid och såg på japanska drama serier och smufflade mitt hår.

och då blir jag bara ännu ensamare