sakerduintevillvetaomlins

arctic monkeys är kung. fyfan. efter sjuttitolv igenom lyssningar så finns det inget annat att säga än:
skjukt bra.

fast jag saknar fortfarande en ny mardy bum eller riot van. de långsamma låtarna på Favorite Worst Nightmare albumet är inte lika heta.

på tal om favorite worst nightmare så är hon fortfarande fast i skallen på mig. och jag har faktiskt tjuvläst hennes blogg och enligt den så mår hon inte heller så bra. vilket på ett sätt är skönt och på ett annat sätt så jävla orättvist. varför ska hon må dåligt för? det är ju hennes val!
fast hon kanske har så många fler anledningar att må dåligt än jag. vem vet.
jag önskar bara att jag kunde göra något för att få henne att må bättre men jag har lovat henne (och mig själv) att lämna henne i fred nu. och jag ska faktiskt försöka. för det är svårt. fruktansvärt svårt.

annat då? jag vet inte alltså. det känns bara som om jag försöker hitta något annat just nu så kommer jag bara att skada personen. men som en vis varelse sa till mig i måndags: varför vara ensam ensam och inte tillsammans med någon?

för att vara ensam tillsammans med någon påminner så mycket om vad man kunde ha kännt.

för även fast jag ligger här med nysmufflat hår så är det enda jag tänker på att det kunde vart hon som låg brevid och såg på japanska drama serier och smufflade mitt hår.

och då blir jag bara ännu ensamare