sakerduintevillvetaomlins

är en rolig grej.
speciellt den som finns på den här bloggen.
t.ex så var det 5 pers som gick in 66 gånger på den här bloggen den 22/8 -07 jämfört med den 31/8 -07 då det 1 person som gick in 1 gång. och så sent som igår var det 5 pers som var inne 53 gånger. eftersom jag pratat med en av dem så vet jag att 4 pers var inne 52 gånger.
det hela är mycket lustigt och faktiskt, i det här fallet, lite läskigt.
för något säger mig att någonstans där ute så finns det en person som var inne och läste här runt 50 gånger igår.
den personen måste ha väldigt tråkigt.
jobbigt för den.

annat:
linköping är guld!
fyfan vad skoj jag hade i helgen när jag var där och hängde med brorsan, riktigt jävla drag! fick träffa boris också och det är alltid lika jävla skoj att se den lille spillevinken, speciellt när han trivs så som han gör! andra härliga grejer som hände var att jag hånglade med en jättesöt brunnet i fredags, hade på mig en gul overall som det stod "malin" på ena benet på, träffade brorsans otroligt trevliga flickvän med lillasyster och brorsans korridorspolare jon.
helt enkelt: bra sällskap och ett jävla drag!
kan inte vänta tills nästa gång jag får åka ner!

borde aldrig få avbildas på bild. någonsin.
detta efter en annons för hennes så kallade "show" på hambörgerbörs. hon ser ut som den alien hon är.
jag funderar skarpt på att skriva till riksdagen om ett lagförslag att förbjuda bilder på denna människa.
kanske slänger jag med linda bengtzing, darin och martin stenmark.
vars musik borde förbjudas också för den delen.
när jag ändå är i farten borde jag kanske ta med hela den delen av musiksverige som någonsin har eller har tänkt ställa upp i den plåga som kallas melodifestivalen.
fast jag nöjer mig med ett bildförbud på nanne grönvall.
jag är ju en rätt förlåtande kille ändå.

med rory gillmore.
för gillmore girls är lycka.

med arbetstider på 20 till 7.30, 20 till 4.30 och sedan 11 till 17 under 2 dygn så känner man sig helt slut i kroppen. tröttheten som började sprida sig igenom benen vidare upp till rygg och axlar innan den slutligen nådde huvudet och ögonen är inte av denna värld. inget lockande förslag eller liter upp på liter kaffe skulle på något sätt få mig att röra mig en meter utanför huset idag.
för ikväll är det en ta-hand-om-nils-kväll.
och den börjar nu.

det vetenfan alltså. langley intevjun gick sisådär och de skulle höra av sig i slutet av månaden. så det är ju bara att hålla tummarna.
helgen går i filmens tecken. spelar in tillsammans med robret krantz och hans polare henke. jävla kul manus faktiskt, bara surt att det låg samtidigt som alice hejdå fest. för den ville jag verkligen verkligen gå på.
helvete.
men annars mår jag jävligt bra.
nästan lite löjligt bra sådär.
skönt faktiskt.

är träningsvärken i magen jag får dagen efter.

jag aldrig drömt förut.
för jag drömmer aldrig.
och bespara mig nu alla jävla "man drömmer alltid någonting" för jag vet och vet att det är så men det är en helt annan sak att vara medveten om drömmen än att bara drömma för att man alltid drömmer när man sover.
jag har inte varit medveten om en dröm på åratal. detta fram till ungefär juni i år då jag tre gånger i rad drömde att mina tänder vittrade sönder. jag spottade tandbitar överallt och drog tänderna ur munnen med enkelhet. dett är rätt intressant efter som jag, när jag väl tappade tänder back in the days (1990-nånting!), tyckte att det gjorde sjukt ont att dra lös dem. men nu, när jag dömmer om något som borde sätta skräck i mig, så gör det varken från eller till.
visst, ett visst obehag uppstår men jag är inte rädd i drömmen, det är en jävla axelryckning mellan hollywood leendet och löständerna helt enkelt.
vilket inte är logiskt men det skiter väl mina drömmar i.

och så var det den här drömmen jag hade i torsdags.
och helt fel personer var med.
och det vill jag inte.
och den här drömmen, som var fin och härlig och alldeles alldeles underbar, får mig att vara dödsförskräckt även som vaken.

och sedan kom jag på mig själv:
eller så kom joejoe på mig själv; jag saknar bara det jag inte kan få.

tänk om det vore så enkelt?
så simpelt och så banalt.

men då är ju den stora frågan: om alla dessa dumma känslor, drömmar och idéer bara beror på saker jag inte kan få och om det samma gäller de andra (den andra) jag känt starkt för; när ska jag då någonsin faktiskt känna ett behag över något jag har?
eller någon jag har?
tvingas man då nöja sig med någon som man "klarar av" att leva med?
tvingas man till livet som är så jävla svensson bara för att det "är okej"?
ska alla drömmar och all romantik som jag inte har upplevt och inte har fått mynna ut i en sjö av "okej" och "lagom"?
där har vi en mardröm som håller mig vara vaken om natten.